Säkerhet med förhinder

Regering och försvarsmakt har visat växande intresse och förmåga att stärka försvaret. Allianser har ingåtts med många parter som beskrivs i dagens SvD. Att på allvar arbeta med strategifrågor kan bli ytterst krävande med så många aktörer och konstellationer. För mycket att klara av i oförberedda ostrukturerade samtal mellan försvarsvänliga medborgare.

En avgörande dimension är vad Sverige har som u.s.p. – ni vet unique selling points. Låter alldeles för småtrevligt i sammanhanget, men ganska användbart ändå. Sverige har en ställning som industrination med områden som skapat respekt i världen. I många fall har kanske konkurrenter kommit ikapp eller förbi, med det får inte hindra försöken att identifiera ”usp-ar”. Inom IT har Sverige mycket att komma med som är centralt inom försvaret. Inom hälsa och sjukvård finns styrkor trots nästan daglig kritik. Om AI ses som ett avgränsningsbart område kommer sanningens minut allt närmare. Hur mycket försvar kan bedrivas utan humanoffer? Kan vi lägga ut ett knatterband i Östersjön och i luftrummet utan bemanning som förintar alla försök att invadera? Kan beredskap göras billigare med AI för att även användas på osannolika frontavsnitt, även bakom fronterna?

Hur stora risker tar strategerna genom att förlita sig på AI? Pågår redan en utveckling som vi vanliga dödliga inte känner till?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *